Fröken Svår

onsdag 9 april 2008

En glädjens blåa ögon kan man tycka



Det här är jag, det här är det jag gillar. Ända tills den dagen jag dör, jag lovar dig, jag kommer inte förändras. Så de är lika bra du ger upp. Jag är beroende av att stanna uppe hela natten, prata i telefonen i timmar. Umgås med vänner och aldrig vara hemma. En del gånger är jag oartig och grinig, jag kan vara omogen eller vuxen, men jag kommer alltid vara på det här sättet. Det är mitt liv. Jag vill inte bli åtsagd att växa upp, Jag vill inte förändras, jag vill ha kul. Here we go again, du har alltid så rätt. Det verkar som varje dag, är ett nytt misstag i mitt liv. Du tror du vet, vad alla anda behöver. Du är alltid där för att peka ut mina misstag och trycka upp dom i mitt ansikte. Sluta berätta för mig vem jag ska vara, jag vet redan vem jag är. Och jag gillar det.


Dessa dagar, kan jag inte hjälpa att undra, vart vi är på väg. Jag hoppas att det släpper snart, att allting lättar. Jag vill få chansen att flyta fram, bara en gång, en gång i mitt liv. När ljuset försvinner och natten kommer, känner jag bruset runt mig. Jag kan höra ljudet av krossat glas när jag ska sova. Jag hatar mitt förflutna, jag är rädd för framtiden. Jag sluter ögonen och hör det komma. Ljuden i mitt huvud, varje natt. År flyter förbi, men fortfarande fortsätter jag älta, varför förstår jag inte. När någon kommer nära, står jag stark, starkare än någonsin förut. Men ändå när jag sluter ögonen hör jag det komma.


Som sagt..

"Fru Hjärter Dam ditt skratt är allas lycka, ditt ansikte den vackraste fasad

En glädjens blåa ögon kan man tycka, men din sorg har spridit vemod i vår stad

Fru Hjärter Dam låt ensamheten ta dig, tills du gråtit ut din hemlighet

När faller du i gråt när faller du isär

När faller du för tanken som har burigt allt det där

När faller du tillbaka till den du faktiskt är"