Längesen man skrev nått. Men ja ska väl göra mig själv, och vissa andra (A) en tjänst och skriva lite. Hm.. Inte mkt har hänt. Har gått och blivit sjuk, feber och huvudvärk och alldeles slö i kroppen. Det känns som jag har gått på morfin i 1 vecka. Usch och fy.
Livet forstsätter även fast jag vill att de ska stanna upp ett tag och låta mig ta ett djupt andetag.
Jag hör i mitt sinne, alla dessa ljud, Jag hör i mitt sinne alla dom där orden. Under lakan av papper ligger min sanning. Djupt begraven, under krönikan av Linda Skugge. Vart är världen på väg och vart kommer jag hamna. När kommer den här världen ge mig en chans att försöka ställa allt till rätta? Ge mig en chans att få ut något riktigt bra ut livet. Född till syster i denna värld, i den stad med blod och tårar, fast mest tårar. Om du aldrig säger ditt namn ut högt kommer aldrig någon kalla dig för det. Blommorna börjar vissna men jag vägra fortfarande att slänga dem. Några av bubblorna har inte spruckit än, men dom kommer, så jag väntar med blandade känslor. Är vaken hela natten för att inte missa något. Saker jag älskar är jag tillåten att behålla. Jag kommer aldrig få veta om jag går och lägger mig.
Fröken svår sluta bind dig själv till saker, du måste släppa taget. Hur?
Fröken svår, allting är så irrande förvirrande och just nu är det bara gråskalans mörka toner som kretsar runt dig, måste hitta dom ljusa, dom finns där någonstan, under snön. Du kan dränka dig själv i minnen eller litervis med vin, du kan sjunka ner i sörjan och vända på dygnen. Men allt är redan gjort.
Ensama dar, väldiga värld
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar